Pratade även med Ben om att jag inte kommer tillbaka efter jul, och han tog det väldigt bra. Han verkade inte särskilt förvånad. Man kan ju inte annat än tycka om honom när han säger att jag alltid kan komma tillbaka, eller om jag vill jobba någon annanstans så kan han kanske ordna det eller om jag behöver hjälp med något så är det bara att ringa. Han är verkligen en underbar människa, och han är det enda jag kommer att sakna när jag lämnar Elsenham Stud.
Och som jag har saknat Sverige och allt vad det innebär. Till och med när jag hörde att det hade kommit snö-blandat regn tänkte jag "Åh snö-blandat regn, vad mysigt!!", eller nu i helgen när det stormade, ville jag inget hellre än att ligga i min egen säng, tända ljus och lyssna på vinden. Men det får vänta lite drygt tre veckor.
Jag måste ändå säga att det känns helt ovärderligt att ha vänner som hör av sig och blir helt lyckliga över att jag ska komma hem. Hur lyckligt lottad är inte jag över att få ha sådana fina vänner?! Tack för att ni finns!
Och tack mamma, pappa och Johan som har varit ett sådant bra stöd för mig när det inte har varit så lätt här borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar